Som kattägare har man ju vissa sociala krav att ta hänsyn till. En är att de få mat och husrum och mår bra för övrigt. Hemma på vår gata har vi en familj med två pojkar som nu båda gått ut gymnasiet och de har de två senaste åren nu haft för vana att åka iväg två veckor till öar runt medelhavet och de är i sig aldrig fel, men en sak som de tydligen skiter i är deras katt som lämnas ensam i tron att de ska klara sig. Visst ser vi ett större bo vid sidan av deras garage där den kan bo för stanna inomhus dessa veckorna är tydligen inte tillåtet och om det är släkt eller andra anhöriga som ska komma och mata, det vet jag inte och ofta fungerar det inte och nu i oktober var det inget undantag när den kom och mjauade efter mat på vår baksida vid altanen. Förbannad ville jag bara köra iväg den för börjar vi mata den kommer katten att springa här varje dag de är iväg och denna objudna gäst som lämnats ensam i tre raka veckor under hösten kommer alltid hit av någon anledning, men än har vi inte fallit för frestelsen att hjälpa den för vi har nog med våra två egna och våra döttrar tycker mest synd om katten som lämnas så här helt själv utan någon speciell hjälp.