När vi fick kattungar (nio stycken) beslöt vi i familjen att behålla fyra av dem. De fanns tillräckligt med plats och döttrarna hade tjatat tillräckligt länge och vi gav oss till sist. När de sedan kom förslag på vad de skulle heta liknade det rena julafton med en mängd förslag som kom ut från deras munar. Det ena värre än de andra eller vad sägs om Ayla, Fläckis, Zelma eller Amalia.

Namn som knappast passade på katter försökte jag förklara, men fick då till svars att jag inte var någon expert på kattnamn och de jag skulle föreslå lär nog lika illa och det låg lite i det och jag fick ge mig. Vi enades till slut att vi fick välja varsin katt och ingen skulle kunna ändra på detta.

Frugan valde först hon tog Gosan. Vackert värre var min första tanke. Sedan var de 12 åringen och när hon till sist bestämde sig sa hon Baloo. Jag tänkte fråga om det inte var namnet på en känd björn, men avstod av skäl vi tidigare hade enats om.

7-åringen valde ett inte alltför ovanligt namn utan Vitnos. Att jag sedan var värst av alla, det rådde det inget tvivel om för ”min” katt fick namnet Örjan. Nu går de omkring hemma både ute och inne och ingen tänker försöka övertala den andre att byta namn på katterna.

Att min lilla Örjan sedan är den som är allra sötast, det råder det dock inget tvivel om.