Katter är nyfikna

Mina gamla katt jag hade när jag var liten var ett typiskt exempel på en nyfiken katt.
Jag hade 2 st bokhyllor stående i ett hörn i mitt rum. Eftersom de stod mitt emot varandra så blev det ju ett hålrum bakom dom. Gissa vem som trillade ner i detta hålrum?
Eftersom bokhyllorna var väl fästa i väggen ville vi helst få katten att klättra upp själv, men det ville inte katten. Vi hängde ner handdukar och annat som den lätt borde kunnat klättra upp med men icke. Den satt där och gnällde och pep och ville inte göra något för att förändra sin situation.
Till slut gav vi upp och tömde ena bokhyllan och skruvade bort väggfästena. Gissa vad som händer när vi drar bort bokhyllan?

Katten blir rädd och klättrar upp PÅ HANDDUKEN som vi hängt ner och sätter sig högst upp på den andra bokhyllan.
Den var alltså fullt kapabel att ta sig ut men istället satt den kvar och gnällde…

Obegripligt.

Katter vet när de inte är önskvärda

Och de utnyttjar det maximalt.

När jag åker till tjejen så gör jag det oftast direkt efter jobbet, jag har alltså lite finare kläder på mig än till vardags. Det betyder att jag inte vill ha en katt klängande på mitt lår och kloa upp hål i mina byxor. Jag vill heller inte ha en massa katthår i knät.
Missförstå mig inte, jag tycker det är mysigt att ha en spinnande katt i knät men katterna kommer ju bara när jag inte vill ha dom där. Skulle jag ha på mig ett par mysbyxor och plocka upp katten så försvinner den snart.
Jag tror att katter har ett djupgående problem med auktoriteter, de är byggda för att göra precis tvärt emot vad man vill de ska göra.

Katter lär sig aldrig

Jag har under lång tid försökt lära tjejens katter vissa saker. Det är oftast enkla saker som du ahr din mat och jag har min. Detta till synes enkla koncept med mitt och ditt flyger helt över huvudet på katter.
Vi kan direkt konstatera att det går inte lära en katt att den inte ska hoppa på upp på köksbordet. Jag har nog slängt ner katterna i varierande bryskhetsgrader ett par hundra gånger utan resultat. Sen vill man ju inte ge upp heller och låta kattskrället vinna, vem vill bli besegrad av en katt?
Sen var det ju det där med mitt och ditt. Om katten precis fått god mat som den gillar och vi skulle sätta ocss och äta samtidigt så blir kattens mat som den nyss vällustigt snaskade i sig helt plötsligt oätbar. Istället är det min mat den vill ha.
I vissa fall har faktiskt katten fått av vår mat men då fnyser den bara åt matbiten, den vill ju äta från min talrik.
Ställs en tallrik ner på golvet så blir det samma sak där

Katter är helt enkelt snobbar…

Katter, himmel eller helvete

Jag måste skriva av mig…

Jag ska börja med att säga att jag är mer en kattmänniska än jag är en hundmänniska. Jag gillar katter för de har lite mer personlighet och egensinne än hundar har. Du väljer inte en katt, katten väljer dig.
Trots detta så tycker jag att katter kan vara sjukt irriterande…

Min tjej har nyligen skaffat två katter med allt det innebär.  I den här bloggen tänkte jag skriva lite om vad som händer med och kring dessa två katter. Både om gulliga saker som gos och kel och sjukt irriterande beteende som bara finns hos katter. Det kommer säker bli lite gnäll över doften av kattsand :)

Hoppas ni står ut med mina historier.