Jag har gnällt en del på katter i den här Bloggen men jag måste erkänna att de är fantastiskt charmiga.
Jag gillar att de har en egen vilja, även om de är envisa. Jag gillar att de är kelna, även om de bara vill kela när du har dina finaste kläder på dig. Jag gilalr att de inte vill ha en flockledare som en hund och lyder minsta order, även om jag vill att du ska sluta hoppa upp på matbordet och sno mitt pålägg från mackan.
Men sen är det rätt skönt att veta att din katt alltid klarar sig. Den kan vara ute i några dagar utan problem. Bor du i hus så håller den efter möss och andra skadedjur. Du slipper rastning i snöstorm som du åker på med en hund.
Om jag får välja mellan en katt eller en hund, så tar jag en katt vilken dag som helst.
Är det något katter lär sig snabbt så är det att vara kräsna med maten. De har en fantastisk fallenhet för att få den absolut dyraste kattmaten som favorit. Vem vet, det kanske är så att man får vad man betalar för när det gälelr kattmat men om man bara går på doften så tvivlar jag. Men trots det verkar det bara vara riktigt dyr kattmat som duger.
Får de fel sort eller smak går de över i sin lobbyverksamhet. Den kan bestå av matvägran, ynkligt gnäll men kan lika gärna gå över till ren terroristverksamhet. Man har ju hört rykten om att de skulle tortera fångarna i Guantanamo Bay med västerländsk pop. Att bli terroriserad av en mjauande katt är nog inte mycket bättre? Men man måste ge dom kredit för deras envishet. Om jag hade varit hungrig och fått en mat som jag ätit innan hade jag nog ätit den till slut men en del katter verkar inte ge sig förrän de fått den där svindyra kattmaten. Jag förstår att man ger upp till slut.
Jag var hos tjejen igår. Normalt sett brukar jag slänga ut katterna från sovrummet på natten men då brukar de börja krafsa på dörren runt 6 på morgonen så jag ändrade taktik inatt. Enligt tjejen brukar de sova hela nätterna så vi lät sovrumsdörren stå lite öppen. Big mistake Indy, big mistake.
Inatt har jag blivit slickad, trampad på, påhoppad, biten och inte fått vara i fred alls. Hade det varit tjejen hade jag nog inte klagat men inte när det är katterna som helt plötsligt får för sig att de kl 3 på natten ska börja slicka mig på näsan. Efter att jag blivit väckt för 3:e gången så slängde jag ut dom ur sovrummet vilket fick till följd att de började krafsa på dörren igen.
Jag får påbörja en kampanj som får någon av ungarna att vilja ha katterna hos sig om nätterna istället.
En fördel med att ha en katt är att de oftast håller efter smådjur som möss och kaniner. Bor man i villa och har ett land så är det ett smörgåsbord som är alldeles för lockande för mössen att låta bli. Men med en katt på vakt så brukar det bli bra.
Sen är ju katterna givmilda med. Min gamla katt var väldigt givmild. Jag har fått både fåglar, möss och en och annan kanin som present. Oftast med huvudet avbitet. Jag försökte verkligen vara tacksam när jag fick dessa små gåvor men det var inte lätt.
Jag minns en gång när jag var på övervåningen och kollade på film. När jag gick ner så ser det ut som ett slakthus där nere. Hela golvet vid trappan och runt köksbordet var helt täckt i blod och vid botten på trappen låg en kaninunge utan huvud. Det var bara att plocka fram moppen och sätta igång att städa.
Men katten såg nöjd ut.
Ibland vill jag bli en katt i nästa liv. Snacka om att de har ett rock and roll liv.
För det första så är de ute och ränner om nätterna, man hör ju vad som försiggår när de är ute med. Sen sover de hela dagarna och blir hela tiden uppassade av sina ägare.
Allt blir serverat på fat. De blir matade, gillar de inte maten så sprätter de lite och oftast får de nu mat.
Men det är sovandet som står ut tycker jag. Alltså hur mycket kan man sova egentligen? lätt att katten kan sova 3/4 av dygnet utan problem. Inte lustigt att de dampar ut ibland när de väl är vakna och springer runt som de hade eld i baken.
Men jag måste säga, det finns få saker som ser så avslappnat ut som en sovande katt.
Man kan inte låta bli att bli imponerad över katters fantastiska smidighet. Man blir också imponerad över hur kaxiga dom är över sin smidighet. Om det finns ett löjligt svårtillgängligt ställe där de kan lägga sig och sova på några kvadrat cm så lägger de sig där att sova. Visst, dom ligger i soffan med. Och på bordet, och i den nytorkade tvätten, och i garderoberna, och i sängen…
Men det känns ändå som de föredrar den där smala listen som andra djur knappt hade klarat av att gå på lockar mer..
Men ibland gör faktiskt katter bort sig med, det händer att de lyckas trilla ner från saker och missa en del hopp. Men på något sätt har de en attityd efter som visar ”det var meningen att det skulle bli så”.
Katter är helt enkelt kaxiga.
Mina gamla katt jag hade när jag var liten var ett typiskt exempel på en nyfiken katt.
Jag hade 2 st bokhyllor stående i ett hörn i mitt rum. Eftersom de stod mitt emot varandra så blev det ju ett hålrum bakom dom. Gissa vem som trillade ner i detta hålrum?
Eftersom bokhyllorna var väl fästa i väggen ville vi helst få katten att klättra upp själv, men det ville inte katten. Vi hängde ner handdukar och annat som den lätt borde kunnat klättra upp med men icke. Den satt där och gnällde och pep och ville inte göra något för att förändra sin situation.
Till slut gav vi upp och tömde ena bokhyllan och skruvade bort väggfästena. Gissa vad som händer när vi drar bort bokhyllan?
Katten blir rädd och klättrar upp PÅ HANDDUKEN som vi hängt ner och sätter sig högst upp på den andra bokhyllan.
Den var alltså fullt kapabel att ta sig ut men istället satt den kvar och gnällde…
Obegripligt.
Och de utnyttjar det maximalt.
När jag åker till tjejen så gör jag det oftast direkt efter jobbet, jag har alltså lite finare kläder på mig än till vardags. Det betyder att jag inte vill ha en katt klängande på mitt lår och kloa upp hål i mina byxor. Jag vill heller inte ha en massa katthår i knät.
Missförstå mig inte, jag tycker det är mysigt att ha en spinnande katt i knät men katterna kommer ju bara när jag inte vill ha dom där. Skulle jag ha på mig ett par mysbyxor och plocka upp katten så försvinner den snart.
Jag tror att katter har ett djupgående problem med auktoriteter, de är byggda för att göra precis tvärt emot vad man vill de ska göra.
Jag har under lång tid försökt lära tjejens katter vissa saker. Det är oftast enkla saker som du ahr din mat och jag har min. Detta till synes enkla koncept med mitt och ditt flyger helt över huvudet på katter.
Vi kan direkt konstatera att det går inte lära en katt att den inte ska hoppa på upp på köksbordet. Jag har nog slängt ner katterna i varierande bryskhetsgrader ett par hundra gånger utan resultat. Sen vill man ju inte ge upp heller och låta kattskrället vinna, vem vill bli besegrad av en katt?
Sen var det ju det där med mitt och ditt. Om katten precis fått god mat som den gillar och vi skulle sätta ocss och äta samtidigt så blir kattens mat som den nyss vällustigt snaskade i sig helt plötsligt oätbar. Istället är det min mat den vill ha.
I vissa fall har faktiskt katten fått av vår mat men då fnyser den bara åt matbiten, den vill ju äta från min talrik.
Ställs en tallrik ner på golvet så blir det samma sak där
Katter är helt enkelt snobbar…
Jag måste skriva av mig…
Jag ska börja med att säga att jag är mer en kattmänniska än jag är en hundmänniska. Jag gillar katter för de har lite mer personlighet och egensinne än hundar har. Du väljer inte en katt, katten väljer dig.
Trots detta så tycker jag att katter kan vara sjukt irriterande…
Min tjej har nyligen skaffat två katter med allt det innebär. I den här bloggen tänkte jag skriva lite om vad som händer med och kring dessa två katter. Både om gulliga saker som gos och kel och sjukt irriterande beteende som bara finns hos katter. Det kommer säker bli lite gnäll över doften av kattsand 
Hoppas ni står ut med mina historier.